Emma

Varje gång jag tänker tanken att jag vill blogga blir jag så chockad av mig själv. Jag? Skriva i en blogg? Om massor ointressant som bara jag bryr mig om egentligen fast intalar mig själv att ngn annan gör det också.

Det är ju inte så att jag vill skriva en blogg för dagens outfit och sånt trams. Utan för att ha ngnstans att göra av mina ord, när jag känner att jag behöver det och har tid för det. Låter ju rätt bra faktiskt.

Så, här sitter jag och skriver med mig själv. Kanske får de bästa svaren då. Jag tror det.

Förtillfället känner jag mig rätt nöjd med livet. Fast ändå inte.

Är grymt sugen på att börja plugga pga att jag är sjukt trött på mitt jobb och att jag vill bli något. något bra. någon viktig. någon rik. en bra människa. Och att börja plugga tror jag är en bra start för att lyckas.

Självklart blir jag sjukt lycklig om jag kommer in på den utbildning jag sökt. Men också förvirrad och rädd. Då ska jag flytta bort från allt. Från Norrköping som stad känns väl inte som jordens undergång. Men från mina närmaste (och ni vet vilka ni är). Men, vi kan ses ändå. Jag kan inte så kvar på den ruta jag står på nu. Då kommer jag sluta i hörsalsparken, utan att överdriva. Eller kanske lite. Men ändå.

Att jag gått och blivit kär gör ju inte saken lättare heller. Jävligt bra time'at Emma, jävligt bra! Men funkar det nu. Funkar det om jag flyttar också. 3 år.

Äsch. Som sagt var behöver jag någonstans att göra av mina ord. Jag har endel ord att göra mig av med också.

Jag tar lite i taget. Det känns bäst så.

- Njut av läsningen Emma!

- Tack så mycket Emma!